Jobb jobbigt jobba

Jag fick ju jobbet på Scania som jag trodde så mycket att jag ville ha. Men nu vet jag inte. Jag har bara jobbat i två dagar men redan ser jag bara lönen som det enda positiva med det:-( Jag vet inte om jag fysiskt kommer att klara jobbet, uppenbarligen så är jag för svag för att klara av vissa moment på "min" nuvarande station som jag håller på att lära mig. Det är inte svårt att lära sig momenten alltså, men jag klarar inte utförandet på den utsatta tiden. Vad händer om jag helt enkelt inte klarar av det, får jag sparken då? Redan dag två säger killen som lär mig att jag borde tänka över mitt karriärval och så säger han att jag borde satsa på att bli chef istället, eftersom de inte behöver anstränga sig fysiskt.. Det känns föga uppmuntrande. Kommunikationerna dit är helt åt helvete med och det är inte gångavstånd, och vem vill gå hem längs bilvägen eller i skogsvägen mitt i natten när man slutar tolv liksom? Jag hatar Södertälje och min jävla lägenhet med, man känner sig så isolerad att det finns inte. Visst träffar jag min käraste<3 och så, men jag saknar mina vänner som fan. Och när jag är ensam i den här skitlägenheten känns det som om jag vore ett spöke bara, eller ett tomt skal.

Nu kanske ni tycker att det är ju bara att fara och umgås? Men det är inte så lätt när man måste åka 1,5 timme till närmsta vän eller syster. Jag minns min lägenhet i Ume, där trivdes jag alldeles utmärkt och hade inga problem med att vara ensam. Men där hade jag valet, jag kunde välja att vara själv och jag kunde välja att umgås. Nu sitter jag fast i världens ände. Ja det känns så för mig som bott här i 8 månader nu.. Så fort jag får chansen kommer jag att flytta närmare Stockholm, närmare mina kära, till en lägenhet som jag kan trivas i och inte behöva få ångest av. Jag önskar nästan(?) också att jag inte hade fått det här jobbet för då hade jag kunnat, varit tvungen till och med (på ett bra sätt alltså), att sätta fart att bli målarlärling. För det är det jag egentligen vill. Men jag kan ju inte ångra mig nu, eller? Jag vet inte hur det blir nästa vecka, förhoppningsvis bättre, förhoppningsvis får jag läras upp av någon annan som inte får mig att känna mig värdelös och förhoppningsvis hittar jag någon att prata med så jag inte känner mig så jävla utanför och malplacerad. Jag hoppas på det. Annars får jag försöka stå ut tills jag hittar något annat, för jag tänker hitta något annat i så fall. En gång träffade jag en gubbe på ett tåg och han sa att han jobbat på ett arbete som han ogillade men tjänat feeeta pengar på i hela sitt liv. Nu var han förmögen men fortfarande olycklig. Han sa att han ångrar som fan att han valde pengar framför sin egen lycka, egentligen ville han jobba som hantverkare eller något sådant men han lyssnade på de som sa han skulle vara förnuftig. Det är något att tänka på. Pengar eller lycka? Jag ska ge detta en chans men om det inte blir bättre tänker jag försöka bli lärling istället. För jag vill må bra..

Jag borde städa, jag borde diska, jag borde även handla eftersom kylen är nästintill tom, jag borde äta, jag borde faktiskt göra något annat än att sitta och böla och må som en zombie. Men jag kan inte förmå mig själv. Jag vill inte vara ensam nu men jag har inget annat val, de enda få jag känner är upptagna eller borta. Jag undrar vad det är för fel på mig, helt seriöst. Jag har jobb nu och tak över huvudet. Visserligen inte där jag vill men ändå. Men kan det påverka så mycket, såna små saker som var man bor och sånt? Om man bor långt från sina nära och hur man bor? Är jag deprimerad? Eller bara omöjlig och dum? Jag önskar jag inte mådde så dåligt så fort jag blir ensam med mina tankar, att jag inte kände mig så utanför och malplacerad och isolerad, jag önskar att jag inte kände mig så jävla ensam så fort jag är själv.

Är det någon som vet vad det kan vara för fel på mig?:-(

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag kan börja med att säga att det är inget fel på dig. Du känner dig ensam och det är inte konstigt. Det är ju som du själv skriver. Du har den närmaste 1,5 tim bort. Du har ett jobb du känner dig osäker på. Du har en lägenhet som du inte trivs i. Klart du blir depp!!



Dags att ta dig i kragen och göra dig själv glad och nöjd igen. Jag vet inte vad det kan vara, men en förändring behöver du nog.



Skickar dig en stooor kram. miss u!



Kom hem en stund till mysumeå :)

2010-06-20 @ 19:46:07
URL: http://claraistrue.blogspot.com
Postat av: Stefan

1. Clara har rätt! Om man känner att man lever under trista omständigheter (jobb, lägenhet, läget i S-tälje osv.) under en längre period så vore man ju knasig om man inte blev lite nere. Det är inte dig det är fel på.



2. Killen på jobbet: Det finns tyvärr översittare och besserwissers överallt (verkligen överallt) och även om det ju kan kännas svårt ibland så gäller det att försöka att inte ta åt sig och låta sig nedslås av dem. Självklart är det ju lättare sagt än gjort på ett så "utsatt" ställe som ett helt nytt arbete när det är den som ska introducera en på jobbet som beter sig som en svinlurk. Oftast handlar ju sånt beteende om något helt annat (förutom att inte veta hyfs lär ju killen ha sociala problem; kanske jobbigt hemma eller något som han måste ta ut på en utsatt nyanställd). Hoppas du får någon mer normal person som arbetsledare framöver.



Nu vet jag inte riktigt hur ditt jobb ser ut rent konkret, men att momenten tar lång tid handlar ju inte nödvändigtvis om att du är fysiskt svag utan om att du är ovan och inte har fått in känsla, rutin, kordination osv. osv. som ju kommer när man har jobbat ett tag. Du har ju precis börjat. Allt med lite vett förstår ju att det krävs en del rutin innan det börjar sätta sig.



När det gäller jobbet tycker jag i alla fall jag personligen att du långsiktigt ska följa ditt hjärta och lyssna på tåggubben. Jag tror du "vet" att det är det rätta också. Måleri skulle nog passa dig mycket bättre; själv skulle jag nog inte klara av att stå inne i en bilfabrik en veckan ens en gång. Däremot tycker jag du ska kämpa på där tills vidare och spara så mycket pengar du kan så du kan känna dig mer oberoende längre fram. Men se till att börja ta steg för steg mot måleriet (eller annat hantverk; du gillar ju till exempel att sy och det finns ju mycket man kan ägna sig åt när det gäller textilier, allt är ju inte kläder...:-). Ta kontakt med arbetsförmedling, målarfacket osv. och börja höra sig för vilka möjligheter som finns. Börjar du vandra mot något nytt (inte minst på mentala stigar) blir det nog också lättare att stå ut på Scania; känner man att det bara är fråga om ett tillfälligt kneg så blir det nog lättare att härda ut med vad som helst.



2. Lägenheten; du tyckte väl om jag inte minns fel att din lägenhet på Teg också var ganska liten så jag kan bara tänka mig hur instängd du känner dig i nuvarande skokartong. Men finns det inga större lägenheter i Södertälje du kan söka? Innestan lär ju bli svårt, men annars kan du ju kolla orter längs med pendelsträckan Stockholm-Södertälje och se om du hittar något som både är större att bo i och ligger bättre till. Du har ju som sagt fast jobb nu på papperet och så länge du har det är chansen att få tag på lägenhet mycket enklare. När du väl börjar plugga eller vad det nu blir så kan det nog bli svårare så utnyttja den positionen du sitter på till att få saker att hända utanför jobbet som du kan ha nytta av även när du har lämnat det bakom dig.



3. Du har ingen möjlighet att börja engagera dig i något du gillar eller känner att du skulle må bra av? Träning, någon fotokurs (eller bara ge dig ut och fota) etc. etc.? Att sitta ensam hemma och älta svarta tankar brukar ju bara leda till ännu mörkare sinne.



4. Med risk för att låta snusförnuftig så tror jag att "chanser" oftast inte är något man "får" utan något man skapar. I viss mån alltså. Fast det vet jag ju sedan tidigare att du brukar vara rätt bra på, alltså att ganska oblygt höra dig för bland folk om jobb, lägenheter osv. Du har ju samlat på dig en hel del erfarenheter när det gäller sånt under dina förflyttningar runt om i Sverige. Där tror jag att du är betydligt vassare än många andra och det är ju inget dåligt område att ha rutin inom.



Kom som sagt hem till Umeå i sommar och umgås med Clara, familjen osv. så får du lite mer distans kanske.



2010-06-20 @ 20:50:07
Postat av: Tess

Det är absolut inge fel på dig Malin, det är verkligen förståeligt att du känner dig ensam och när man känner sig ensam blir man ju jätte deppig och börjar tänka på allt i negativ form...



Alla verkar verkligen tycka att pengar är det viktigaste, men alla är fan olika och vissa (inklusive mig) tycker faktiskt att man ska sätta trivsel och lycka i första hand, hellre ha ett jobb där jag åtminstonde känner att jag trivs någolunda bra att ja inte känner "nej jag vill inte dit" än att tjäna mycke pengar på ett ställe jag hatar att gå till.... man kommer bara må dåligt av det i längden....



Försök att lägga ut din lägenhet på bytessajter vem vet nån kanske nattar på södertälje =)



Kraaam på dig!!

2010-06-20 @ 21:17:46
URL: http://rejment.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0