Jobb jobbigt jobba
Jag fick ju jobbet på Scania som jag trodde så mycket att jag ville ha. Men nu vet jag inte. Jag har bara jobbat i två dagar men redan ser jag bara lönen som det enda positiva med det:-( Jag vet inte om jag fysiskt kommer att klara jobbet, uppenbarligen så är jag för svag för att klara av vissa moment på "min" nuvarande station som jag håller på att lära mig. Det är inte svårt att lära sig momenten alltså, men jag klarar inte utförandet på den utsatta tiden. Vad händer om jag helt enkelt inte klarar av det, får jag sparken då? Redan dag två säger killen som lär mig att jag borde tänka över mitt karriärval och så säger han att jag borde satsa på att bli chef istället, eftersom de inte behöver anstränga sig fysiskt.. Det känns föga uppmuntrande. Kommunikationerna dit är helt åt helvete med och det är inte gångavstånd, och vem vill gå hem längs bilvägen eller i skogsvägen mitt i natten när man slutar tolv liksom? Jag hatar Södertälje och min jävla lägenhet med, man känner sig så isolerad att det finns inte. Visst träffar jag min käraste<3 och så, men jag saknar mina vänner som fan. Och när jag är ensam i den här skitlägenheten känns det som om jag vore ett spöke bara, eller ett tomt skal.
Nu kanske ni tycker att det är ju bara att fara och umgås? Men det är inte så lätt när man måste åka 1,5 timme till närmsta vän eller syster. Jag minns min lägenhet i Ume, där trivdes jag alldeles utmärkt och hade inga problem med att vara ensam. Men där hade jag valet, jag kunde välja att vara själv och jag kunde välja att umgås. Nu sitter jag fast i världens ände. Ja det känns så för mig som bott här i 8 månader nu.. Så fort jag får chansen kommer jag att flytta närmare Stockholm, närmare mina kära, till en lägenhet som jag kan trivas i och inte behöva få ångest av. Jag önskar nästan(?) också att jag inte hade fått det här jobbet för då hade jag kunnat, varit tvungen till och med (på ett bra sätt alltså), att sätta fart att bli målarlärling. För det är det jag egentligen vill. Men jag kan ju inte ångra mig nu, eller? Jag vet inte hur det blir nästa vecka, förhoppningsvis bättre, förhoppningsvis får jag läras upp av någon annan som inte får mig att känna mig värdelös och förhoppningsvis hittar jag någon att prata med så jag inte känner mig så jävla utanför och malplacerad. Jag hoppas på det. Annars får jag försöka stå ut tills jag hittar något annat, för jag tänker hitta något annat i så fall. En gång träffade jag en gubbe på ett tåg och han sa att han jobbat på ett arbete som han ogillade men tjänat feeeta pengar på i hela sitt liv. Nu var han förmögen men fortfarande olycklig. Han sa att han ångrar som fan att han valde pengar framför sin egen lycka, egentligen ville han jobba som hantverkare eller något sådant men han lyssnade på de som sa han skulle vara förnuftig. Det är något att tänka på. Pengar eller lycka? Jag ska ge detta en chans men om det inte blir bättre tänker jag försöka bli lärling istället. För jag vill må bra..
Jag borde städa, jag borde diska, jag borde även handla eftersom kylen är nästintill tom, jag borde äta, jag borde faktiskt göra något annat än att sitta och böla och må som en zombie. Men jag kan inte förmå mig själv. Jag vill inte vara ensam nu men jag har inget annat val, de enda få jag känner är upptagna eller borta. Jag undrar vad det är för fel på mig, helt seriöst. Jag har jobb nu och tak över huvudet. Visserligen inte där jag vill men ändå. Men kan det påverka så mycket, såna små saker som var man bor och sånt? Om man bor långt från sina nära och hur man bor? Är jag deprimerad? Eller bara omöjlig och dum? Jag önskar jag inte mådde så dåligt så fort jag blir ensam med mina tankar, att jag inte kände mig så utanför och malplacerad och isolerad, jag önskar att jag inte kände mig så jävla ensam så fort jag är själv.
Är det någon som vet vad det kan vara för fel på mig?:-(
Nu kanske ni tycker att det är ju bara att fara och umgås? Men det är inte så lätt när man måste åka 1,5 timme till närmsta vän eller syster. Jag minns min lägenhet i Ume, där trivdes jag alldeles utmärkt och hade inga problem med att vara ensam. Men där hade jag valet, jag kunde välja att vara själv och jag kunde välja att umgås. Nu sitter jag fast i världens ände. Ja det känns så för mig som bott här i 8 månader nu.. Så fort jag får chansen kommer jag att flytta närmare Stockholm, närmare mina kära, till en lägenhet som jag kan trivas i och inte behöva få ångest av. Jag önskar nästan(?) också att jag inte hade fått det här jobbet för då hade jag kunnat, varit tvungen till och med (på ett bra sätt alltså), att sätta fart att bli målarlärling. För det är det jag egentligen vill. Men jag kan ju inte ångra mig nu, eller? Jag vet inte hur det blir nästa vecka, förhoppningsvis bättre, förhoppningsvis får jag läras upp av någon annan som inte får mig att känna mig värdelös och förhoppningsvis hittar jag någon att prata med så jag inte känner mig så jävla utanför och malplacerad. Jag hoppas på det. Annars får jag försöka stå ut tills jag hittar något annat, för jag tänker hitta något annat i så fall. En gång träffade jag en gubbe på ett tåg och han sa att han jobbat på ett arbete som han ogillade men tjänat feeeta pengar på i hela sitt liv. Nu var han förmögen men fortfarande olycklig. Han sa att han ångrar som fan att han valde pengar framför sin egen lycka, egentligen ville han jobba som hantverkare eller något sådant men han lyssnade på de som sa han skulle vara förnuftig. Det är något att tänka på. Pengar eller lycka? Jag ska ge detta en chans men om det inte blir bättre tänker jag försöka bli lärling istället. För jag vill må bra..
Jag borde städa, jag borde diska, jag borde även handla eftersom kylen är nästintill tom, jag borde äta, jag borde faktiskt göra något annat än att sitta och böla och må som en zombie. Men jag kan inte förmå mig själv. Jag vill inte vara ensam nu men jag har inget annat val, de enda få jag känner är upptagna eller borta. Jag undrar vad det är för fel på mig, helt seriöst. Jag har jobb nu och tak över huvudet. Visserligen inte där jag vill men ändå. Men kan det påverka så mycket, såna små saker som var man bor och sånt? Om man bor långt från sina nära och hur man bor? Är jag deprimerad? Eller bara omöjlig och dum? Jag önskar jag inte mådde så dåligt så fort jag blir ensam med mina tankar, att jag inte kände mig så utanför och malplacerad och isolerad, jag önskar att jag inte kände mig så jävla ensam så fort jag är själv.
Är det någon som vet vad det kan vara för fel på mig?:-(
7 koppar te
idag och varvat varannan knäckebröd och varannan morotskaka:-P Brunch och middag alltså haha. Så går det när man är arbetslös och uttråkad:-O
Packade lite till min karl med, resten åt jag upp:-O
Så vad har jag gjort den senaste tiden då? Spelade årets första minigolf med Weli luv förra veckan, gräset var oklippt, solen sken och jag förlorade. Som vanligt alltså. Jag är sämst på minigolf men spelar gärna ändå:-) Men back to the oklippta gräs nu.. Den här hoppade på mig under golfen:
Det är en fästing eller hur?
Jag hoppade, viftade med armarna, skrek och bölade som en tok iaf. Läskigt som faaan!
Nu i helgen var pappa och Marie ner och såg AC/DC och i fredags käkade vi middag på ett grekiskt ställe och jag dog typ så mätt jag blev. Daaamn jag ska aldrig köpa billig feta ost igen säger jag bara, godaste jao!
I lördags träffade jag Flower för första gången på tusen år. Hon var lika fin som vanligt och lagade asgod mat, som vanligt med:-P Jag och hennes kompisar for till Kista och såg den efterlängtade Sex and the city 2. Fattar inte varför alla säger att den suger, jag gillade den som fan:-)
Nu sitter jag här i soffan och saknar min karl som fan. Jag ogillar att det strax är VM men samtidigt är jag glad för hans skull. Ogillar gör jag bara för att jag inte kommer träffa honom lika ofta under den här perioden eftersom jag inte har något intresse av fotboll medan hans är gigantish. What to do?:-( Fan att det ska vara varje dag under en hel månad.. Saknar honom redan:-( Iaf så håller jag på göra en tshirt till honom med inspiration från en serie. Någon som vet vilken?:-P Den är inte klar dock..
Fortfarande inget hört från Scania heller. Ska ringa dem imorgon och se hur det går, förhoppningsvis frågar de om jag kan börja på måndag;-P Annars vet jag inte vad jag gör:-O
Börjar bli läggdags nu känner jag. Imorgon ska jag inte sova hela dagen.
Packade lite till min karl med, resten åt jag upp:-O
Så vad har jag gjort den senaste tiden då? Spelade årets första minigolf med Weli luv förra veckan, gräset var oklippt, solen sken och jag förlorade. Som vanligt alltså. Jag är sämst på minigolf men spelar gärna ändå:-) Men back to the oklippta gräs nu.. Den här hoppade på mig under golfen:
Det är en fästing eller hur?
Jag hoppade, viftade med armarna, skrek och bölade som en tok iaf. Läskigt som faaan!
Nu i helgen var pappa och Marie ner och såg AC/DC och i fredags käkade vi middag på ett grekiskt ställe och jag dog typ så mätt jag blev. Daaamn jag ska aldrig köpa billig feta ost igen säger jag bara, godaste jao!
I lördags träffade jag Flower för första gången på tusen år. Hon var lika fin som vanligt och lagade asgod mat, som vanligt med:-P Jag och hennes kompisar for till Kista och såg den efterlängtade Sex and the city 2. Fattar inte varför alla säger att den suger, jag gillade den som fan:-)
Nu sitter jag här i soffan och saknar min karl som fan. Jag ogillar att det strax är VM men samtidigt är jag glad för hans skull. Ogillar gör jag bara för att jag inte kommer träffa honom lika ofta under den här perioden eftersom jag inte har något intresse av fotboll medan hans är gigantish. What to do?:-( Fan att det ska vara varje dag under en hel månad.. Saknar honom redan:-( Iaf så håller jag på göra en tshirt till honom med inspiration från en serie. Någon som vet vilken?:-P Den är inte klar dock..
Fortfarande inget hört från Scania heller. Ska ringa dem imorgon och se hur det går, förhoppningsvis frågar de om jag kan börja på måndag;-P Annars vet jag inte vad jag gör:-O
Börjar bli läggdags nu känner jag. Imorgon ska jag inte sova hela dagen.
