Svacka
Det är som att gå på en väg en solig skön dag, för att sedan utan förvarning falla handlöst rätt ner i ett mörkt kallt dike och inte kunna komma upp igen. Ett mörkt moln som blåste fram över mina soliga tankar. Helt utan anledning. Sinnes stämningen bara ändras, helt tvärt sådär, och sen följer tankarna och resten med..
Jag vet att jag tänker för mycket, även på saker jag inte kan göra något åt eller påverka, jag vet det. Men ändå kan jag inte låta bli. Det är som en ond cirkel jag fastnar i till och från.
Jag vet att jag inte förtjänar den här fina mannen som finns i mitt liv nu, som jag vill dela resten av mitt liv med. Han är så snäll och fin och omtänksam och underbar på alla vis. Jag känner mig som en smutsig slängd strumpa eller nåt, totalt ovärd, och ändå väljer han mig framför alla fina, nya och jättebra strumpor som finns. Jag förstår inte varför.. Men jag kan i alla fall försöka vara en så bra människa som möjligt, och ta vara på det fina vi har på bästa sätt, så han inte nån gång i framtiden lämnar mig och ser tillbaka och undrar vad fan han tänkte på. Så att han istället tänker tillbaka och damn! vilken underbar tjej/sambo/fru jag har. Jag hoppas så innerligt att hans familj kommer att kunna acceptera mig trots min härkomst, min hudfärg och mitt språk. Jag hoppas även att de kanske kommer att kunna acceptera mig för den människan jag är, för hur jag är som person. Och i smyg hoppas jag att de inte bara motvilligt accepterar att han har valt att vara med mig utan kanske till och med att de skulle kunna tycka om mig, lite i alla fall.
Punka på bakdäcket på cykeln, affären stänger om tio minuter, jag hinner inte. Skjut mig, please. Det där var fan droppen jag pallar inte mer vilken jävla skitfredag jag hatar den här dagen jag vill inte vara vaken men jag är inte trött ens dra åt jävla helvete fuckin fuckaaaaaaaaz!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok ok, angående utbrottet här ovan, sorry! Ärligt, det måste bero på att jag är sjuk, eller så har en viss syster smittat mig med pms hehe;-P Iaf, Åhléns hade ju öppet så det löste sig:-) Glömde säga, idag träffade jag ju två välbekanta ansikten vid bussen. Ni kanske tänker so what det gör man ju varje dag. Men näerå serri inte i min eremitvärld.
:-)
Just nu sitter jag och käkar lite godis och färgar ögonbrynen, violkatter är godast och jag ser för tillfället ut som ett mongo:-P
Färgen kommer snart bli mörk och då kommer jag se ut som en björn, sen tvättar man bort den och då blir jag normal igen:-D
Nu, resten av Det nya landet. Puss
Jag vet att jag tänker för mycket, även på saker jag inte kan göra något åt eller påverka, jag vet det. Men ändå kan jag inte låta bli. Det är som en ond cirkel jag fastnar i till och från.
Jag vet att jag inte förtjänar den här fina mannen som finns i mitt liv nu, som jag vill dela resten av mitt liv med. Han är så snäll och fin och omtänksam och underbar på alla vis. Jag känner mig som en smutsig slängd strumpa eller nåt, totalt ovärd, och ändå väljer han mig framför alla fina, nya och jättebra strumpor som finns. Jag förstår inte varför.. Men jag kan i alla fall försöka vara en så bra människa som möjligt, och ta vara på det fina vi har på bästa sätt, så han inte nån gång i framtiden lämnar mig och ser tillbaka och undrar vad fan han tänkte på. Så att han istället tänker tillbaka och damn! vilken underbar tjej/sambo/fru jag har. Jag hoppas så innerligt att hans familj kommer att kunna acceptera mig trots min härkomst, min hudfärg och mitt språk. Jag hoppas även att de kanske kommer att kunna acceptera mig för den människan jag är, för hur jag är som person. Och i smyg hoppas jag att de inte bara motvilligt accepterar att han har valt att vara med mig utan kanske till och med att de skulle kunna tycka om mig, lite i alla fall.
Punka på bakdäcket på cykeln, affären stänger om tio minuter, jag hinner inte. Skjut mig, please. Det där var fan droppen jag pallar inte mer vilken jävla skitfredag jag hatar den här dagen jag vill inte vara vaken men jag är inte trött ens dra åt jävla helvete fuckin fuckaaaaaaaaz!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ok ok, angående utbrottet här ovan, sorry! Ärligt, det måste bero på att jag är sjuk, eller så har en viss syster smittat mig med pms hehe;-P Iaf, Åhléns hade ju öppet så det löste sig:-) Glömde säga, idag träffade jag ju två välbekanta ansikten vid bussen. Ni kanske tänker so what det gör man ju varje dag. Men näerå serri inte i min eremitvärld.
:-)
Just nu sitter jag och käkar lite godis och färgar ögonbrynen, violkatter är godast och jag ser för tillfället ut som ett mongo:-P
Färgen kommer snart bli mörk och då kommer jag se ut som en björn, sen tvättar man bort den och då blir jag normal igen:-D
Nu, resten av Det nya landet. Puss
Kommentarer
Trackback
