Ensam kan man inte rädda hela världen

Men om man kan rädda en enda människa, betyder det då inte något ändå?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har en vän som gått igenom ett större helvete än jag själv, och en dag tog hon sig upp, hon fixade allt, med stödet av sin familj. Men nu faller hon igen och familjen står inte där längre. Nu är hon ensam med sina problem, desperationen och rädslorna. Och jag är inte ens där.. Folk säger att hon måste klara sig själv, men när man ligger där längst ner i den mörka avgrunden kan det vara svårt att se något ljus om ingen kommer och lyser upp vägen, man famlar i mörkret helt enkelt och sjunker djupare och djupare ner. Om jag bara var där! Om jag bara kunde fara, om så bara för några dagar.. Allt hon behöver är någon som finns där, någon som bryr sig och kan lysa upp vägen för henne. Jävla skitmänniskor som finns i hennes närhet!! Mitt hjärta brister och jag känner mig så jävla maktlös. Vad kan jag göra härifrån liksom. Visst jag kan prata med henne, men jag vet av egen erfarenhet att det inte hjälper med bara prat i telefon. Om jag bara vore där..:'-((

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0