Sugah

Jag hatar detta. Jag hatar att jag ska vara så jävla sentimental och emotional och känslig av mig.
Min "tjejvecka" är till och med över men ändå krävs det inte mycket för att spela på mina strängar, eller känslor om man säger så. Jag är på tok för lättrörd..
Så avundsjuk jag är på alla dessa människor som kan vara fullkomligt oberörda av sådant som får mitt hjärta att vibrera. Jag måste vara världens tönt faktiskt.
 Jag är svag för allt, men speciellt såna här töntiga romantikgrejer.
Nu kollade jag en av mina serier, och smälte. Men böcker can do the trick too. Eller människor, ett leende..
Jag har på tok för stor inlevelseförmåga, för livlig fantasi och för mycket sympati.
Jag avundas dem som tänker mer med hjärnan än hjärtat.
Jag kan se det vackra i allt (utom möjligtvis spindlar) och alla även om de till och med förlorat tron på det själva.
Även om andra gett upp hoppet..
Jag kan aldrig sluta hoppas på något bra, jag letar och letar tills jag hittar det.
I suck. Someone please help me..?

"I don't know what I want, I only know what I don't want"

"Being romantic, she has a deathwish. So for a brief moment of passion she completely abandones all responsibilities."

Gissa från vilken film?;-) Jag gillar den, troligtvis för att jag känner igen mig så mycket i Cristina..
So sweeet!