I natt drömde jag

att du inte var död. Jag satt vid en av busshållplatserna och det var sommarväder och där kom du gåendes och jag bara stirrade som om du var ett spöke. Då gick du närmare mig och skrattade åt mina tefatsögon och sa "Men Malin vad trög du är, att du inte fattade att det bara var en pr bluff". Jag blev jätte arg, men samtidigt så jävla lättad. Det var så skönt att se dig och höra din röst. Till slut var det som om det aldrig hänt, som om något dåligt aldrig hänt. Vi låg där i gräset sida vid sida på kullarna vid Volvo, du hade aldrig gått upp de där 30 kilona för allt det där om behandlingshem var bara en dålig dröm, vi låg där två vuxna vänner utan något bekymmer i världen och pratade tvätt tid, jag får tvätta med dig för du har tid snart och inte jag.

Jag vaknade såklart och insåg att det som just hänt bara var en dröm, som det gör ont att vakna från. För ett år sen så ringer du mig snart och säger att du får ringa igen. Du låter så positiv igen och det gör mig glad. Om du bara visste vad jag saknar dig..

Jag kan bara hoppas att du är i himlen, att du har det bättre där och att jag också får komma dit så att vi ses igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0